Varför pedagogblogga?

Varför bloggar jag?

Den frågan har jag ställt mig flera gånger. Ofta svarar jag mig själv att jag gör det för min egen skull, för att jag behöver en plats att spara alla bra pedagogiska redskap jag stöter på under min nyfikna irrfärd på nätets pedagogiska färdvatten. Jag har också märkt att jag hjälper mig själv att tänka när jag tvingar mig själv att reflektera och formulera mig i mina inlägg.

Räcker det?

Skärmdump av widgeten Feedjit

Ja, länge har jag tyckt att det räcker. Under min lärarlyftskurs under förra läsåret tyckte jag verkligen att det räckte och det var mycket tack vara de glada tillrop jag fick i form av kommentarer från mina kursare. Jag kan bli barnsligt glad över den enklaste kommentar. Det är intressant - bloggen och kommentarerna synliggör  responsens vikt i skrivprocessen.

Nu, utan mitt lärarlyfts-sammanhang har kommentarerna på min blogg börjat bli väldigt få. Knappt några alls faktiskt. Lite trist har tyckt och jag har funderat över om min blogg kan vara till någon nytta för någon annan än mig själv... Jag har fått erkänna för mig själv att det faktiskt spelar en viss roll för mig. Och jag har funderat över om det verkligen är någon vits att fortsätta blogga offentligt.

Nu behöver jag inte fundera längre. Jag har lagt till widgeten Feedjit - en applikation som berättar när någon besökt min sida och var de var när de besökte den. Jag vet nu att jag bara det senaste dygnet haft besökare från Berlin, Sundsvall, Groningen i Nederländerna och Borås. Det känns riktigt kul!

Helst skulle jag vilja ha en dialog i form av kommentarer, men i väntan/i brist på det håller jag tillgodo med vetskapen att jag har läsare både här och där.