fredag 13 december 2013

Slöjden kan inspirera digitalkunskapen

"Ersätt skolslöjden med sociala medier-kunskap", skriver Internetworlds Jack Werner.

Slöjden är unik med att kombinera hantverkskunnande, miljömedvetenhet och entreprenörskap med estetiska synpunkter och en medveten formgivning som eleven själv varit aktiv i att utforma och genom att eleverna själva jobbar med verktyg och redskap. Samspelet mellan handens arbete, känslan för material och tankens fantasi och kreativitet kan inte ersättas med någon form av digitalkunskap. Digitalkunskap kan komplettera och effektivisera slöjden på samma sätt som digitalkunskap kan komplettera och effektivisera skolans övriga ämnen.

Läs fortsättningen på min slöjdpedagogblogg.


En timme kod

"Om du kan skapa teknologi, kan du förändra världen", säger en av personerna i trailern för Hour of Code nedan.

Patrik Hallberg tipsade på en Padlet i Digitala skollyftets vecka-7-inspiration om Hour of Code. Hour of Code är en webbplats som vill lära ut kod-skapande på ett roligt sätt.



Nu vet jag vad det är som gjort att jag valt att inte fördjupa mig i just kod. Det är återigen mitt behov av att det ska bli estetiskt tilltalande. Jag tycker att det är så otroligt fult och tråkigt att programmera en sköldpadda att gå i 90 graders vinkel eller att skapa kod för rita en grällt röd cirkel. De första stegen i programmering har aldrig tilltalat mig och inspirerat mig att gå vidare. Learn Code (del i Hour of Code) verkar förpacka kodträningen på ett så pass snyggt sätt att jag kanske skulle kunna ge det en chans till...

Kodkunskaper, en demokratisk rättighet?

Jag har just tagit del av Digiskols sjunde inspiration där Karin Nygårds och Terese Raymonds sprudlande presenterade sitt arbete med kod och digitalkunskap. Karin och Terese har skapat en ideell förening som heter Teacher hack med syfte att skapa en plattform och ett nav för lärare som arbetar med verklig digitalkunskap i skolan för att träffas och dela den kunskapen. Fokus i presentationen var Karins och Tereses arbete med att medvetandegöra elever om programmering och kod. Karin och Terese berättar entusiastiskt om projekt med dansprogrammering och kodlektioner.

Själv har jag bara nosat som ytligast på olika programmeringsverktyg för barn och jag klarar hjälpligt att klistra in och modifiera en enkel kod i ett bloggverktyg. Jag måste erkänna att jag tänkt att det där med att programmera är något som vi vanliga dödliga inte behöver bekymra oss över eftersom det kommer alltmer smidiga digitala verktyg där man kan skapa digitalt utan att behöva kunna programmera.
Karin och Terese säger att kunskap om kod är en nödvändighet. I Storbritanniens nya läroplan finns inskrivet att barn ska lära sig programmera vid fem års ålder, vid sju ska de lära sig cad och avancerad produktionsutrustning och i sjuan ska alla barn kunna minst två programmeringsspråk.
Det får mig att tänka att jag kanske har fel... Kanske är kodspråk-kunskaper en demokratisk rättighet i framtiden?

"Behöver jag lära mig det också?" kommer jag på mig att tänka.

Karin pratar i hangouten om att vi alla har olika läggning när det gäller det digitala. Vi har olika styrkor, olika verktyg passar oss olika bra. Jag tänker att vi också har olika styrkor när det gäller kunskapsområden. Den digitala paletten är så otroligt stor och rymmer så många aspekter. Ingen pedagog kan kunna alla bitar. Det är där det kollegiala lärandet kommer in och tanken om att vi bygger kunskap tillsammans. Min smartaste kollega är mitt nätverk som Krista Moroder säger i Learning How To Ask The Right Questions.
Teacher hack har ambitionen att vara en resurs för digitalundervisning. Sidan är under uppbyggnad och jag ser en stor potential. Karin och Terese är grymma i sina idéer om kodkunskap och säkert även vassa i andra områden gällande digitalkunskap. Jag är rätt så kass på kod, men vass i andra områden i digitalkunskap. Andra pedagoger i landet är vassa på andra delar. Teacher hack skulle kunna vara en plats där vi delar och samlar denna vassa kunskap till en supervass resurs för alla att nyttja.

Här är Karin och Tereses brandtal:

Publicera eller inte..?

Jag tog en bild av min kompis... Nu då? Webbstlärnan CC byKolla in Webbstjärnans nya infograf som guide i besluts-kval inför publicering av bild!

Här kan du ladda hem din kopia att använda med dina elever!

onsdag 11 december 2013

Lek mer för att lära!

Wesley Fryer pratar om "Mapping Media", tolv olika verktyg som kan användas av elever och pedagoger för att visa kunskap. Mapping Media finns som en hemsida och som en e-bok som Wesley Fryer har ligger bakom. Jag har bara nosat på hemsidan, men den verkar vara en fantastisk länkresurs för digitala verktyg och filmer/klipp som hör samman med användandet av dessa.

I klippet nedan pratar Wesley bland annat om liknelsen med klassbloggen som ett slags "lim" för att fästa ihop elevers digitala literacy. Han önskar att vi använder och utvecklar fler verktyg och strategier för att göra lärandet med "klistrigt" och transformerbart (ursäkta direktöversättningen) till elevernas långtidsminne.



På sin blogg Moving at the speed of Creativity (är det inte ett underbart bloggnamn!) berättar idag Wesley Fryer, i inlägget Basic, Intermediate and Advanced MinecraftEDU Challenges, om några av sina MincraftEDU-lektionsplaner. Fryer delar frikostigt med sig av länkar till lektionsupplägg, resurssidor och andra tips. Han skriver: "Please use, modify, and share these MinecraftEDU challenge lesson ideas with others, and let me know if you have suggestions for how they could be even better." i sann dela-anda. Visst blir man sugen på att prova att ha lite MineCraft-lektioner? Synd bara att jag blir så yr i huvudet och åksjuk när jag bara tittar på när mina barn spelar Minecraft... Man kanske behöver vänja sig lite långsamt?



måndag 9 december 2013

Makers lever livslångt lärande

"Vi på Ziggy tror inte att internet har gjort oss dumma eller att dagens barn är mer lata än tidigare generationer.
Vi tror inte att teknik gör barn lata, möjligen mer otåliga."
Så säger Darja Isaksson, vd för Ziggy Creative Colony i sitt brandtal för makerkulturen i skolan på Internatdagarna 2013.
"Vi har ett digitalt lager, en digital dimension i vår värld som påverkar allting."
Vi är på väg in i en responsiv verklighet, menar Darja, och de människor som tar den verkligheten, gör den till sin egen och skapar den, de kallar sig för Makers. Makers tror inte att internet fördummar oss eller håller på att förstöra våra liv. Makers förstår vad man kan göra med digital teknik och de skapar, de blir kreativa. Det de inte kan, det lär de sig, för Makers lever livslångt lärande.

Darja vill se Makermål i läroplanen. Jag kan tycka att läroplanen redan nu bjuder på Maker-space-möjligheter. Visst kan det gärna få förtydligas, men jag med mina IT/slöjd-pedagogiska-glasögon kan se massvis med möjligheter för Makerkultur i skolan. "Det entreprenöriella lärande" som för många av oss klingade lite illa i våra pedagogiska öron när nya läroplanen lanserades kan få en vacker och kreativ innebörd om Maker-tanken får inspirera det entreprenöriella.

Kia Höök, professor på Institutionen för Data- och Systemvetenskap vid KTH, propagerade redan 2009 för införandet av det nya skolämnet "Dataslöjd" i skolan. På samma sätt som elever får skapa i textil, metall och trä borde elever få skapa digitalt och till exempel skapa webbsidor, spel och prova på att programmera.

I Storbritannien har man en ny läroplan som säger att barn ska lära sig programmera vid fem års ålder, vid sju ska de lära sig cad och avancerad produktionsutrustning. I sjuan ska alla barn kunna minst två programmeringsspråk.
”Som premiärminister vet jag att denna revolution i undervisningen är avgörande för Storbritanniens framtida välstånd”, säger David Cameron.
David Cameron pratar om konkurrenskraft, men den starkaste anledningen till att släppa fram Maker-rörelsen är att det handlar om delaktighet, menar Darja.
"För när man behärskar ny teknik, då förstår man den, och när man förstår den, då kan man ha åsikter om vad vi faktiskt borde göra med den. Och det behöver vi, fler människor som kan ha sådana åsikter, för allt det vi prata om här det är inte framtiden, det här är saker som händer idag."

fredag 6 december 2013

Jag lär mig lära

Det är dålig ljudkvalitet, kass bildkvalitet, tekniken strular och det är halvkaos i samordning kring vem som ska prata och om vad. Det är långt ifrån en proffsigt redigerad film. Ändå sitter jag kvar och lyssnar. För det handlar mest om att lyssna. Det visuella tillför inte speciellt mycket. Jag sitter kvar och lyssnar. Och tittar. Lyssnar. Pausar. Spolar tillbaka och antecknar. Lyssnar. Det är intressant. Allt är inte intressant, men tillräckligt mycket. Det tillför nya perspektiv. Jag tar nya steg i mina tankebanor. 

Det är inte en proffsigt redigerad film. Det är en hangout. Kanske kan man likna det vid ett samtal vid jobbfikabordet. Ett rätt så informellt snack och bollande av tankar kring ett gemensamt tema. Och jag får vara med där på ett hörn av fikabordet. Lyssnande. 

Hangout är en intressant form av webbforum. I många typer av webbforum tar skribenterna turtagning i sin kommunikation. I hangouten är deltagarna närvarande samtidigt och kan kommunicera kors och tvärs i realtid. Om man har överseende med den ganska kassa bildkvaliten (beror det på kvalitén på webbkameran?) så kompletteras det talade med kroppsspråk, mimik och möjligheten att visa upp saker, något som annars brukar vara det som saknas i webbkommunikation såsom chatt, sms och statusuppdateringar. 
Jag gillar på sätt och vis att man nöjer sig vid kass bild och kasst ljud. Det gör det hela lite opretentiöst. Det får mig att tänka att 'Det här kan ju vem som helst göra'. Även om jag personligen vurmar för de estetisk dimensionerna i lärandesituationer, kan jag tycka att det är lite befriande med enkelheten. 

Det riktigt grymma med hangouten som form är att man kan 'hänga' tillsammans med folk på geografiskt vitt skilda platser. Det gör man visserligen hela tiden i Facebookgrupper och liknande, men hangoutens form med möjlighet till bild och ljud, möjlighet till att bjuda in, direktsända och spela in ger nya dimensioner till webbmöten. 

Ebba Ossianilsson levererade en rad intressanta frågor som till exempel:
Hur använder man kunskapen? Varför lär man sig? Vad fastnar? 
Hur påverkar den digitala vardagen oss? Idag handlar det inte om: Hur kan vi använda den digitala tekniken i lärandet? Den frågan är helt felställd menade Ebba. Istället ska vi ställa frågan: Hur kan vi se på lärandet i en digital vardag?

Emil Jansson, gäst i hangouten, kläckte idén om det Digitala skollyftet junior. En MOOC arrangerad av elever själva för elever själva. Det är en intressant tanke. 
Tanken är i viss del prövad av ett gäng elever i USA som när de kände sig uttråkade och oinspirerade av sin skola bestämde sig för att skapa en egen skola. Projektet kom att kallas The independent Project. Här finns ett YouTube-klipp om projektet. Det handlar om att äga sitt eget lärande. 

I hangouten samtalade deltagarna om 'Learning by design', hur man designar lärandet och hur man skapar lärandearenor. Någon nämnde att detta var ett tänk som skulle behöva komma med i lärarutbildningen.
"Det viktigaste är att lära sig att lära och att behålla lusten till att lära", sa Ebba. 
Jag lär mig lära genom hangout. Det jag sett ger mig lust att undersöka verktyget själv.

tisdag 26 november 2013

Nod-bild

Jag kom att tänka på Jonas Bäckelins prat (vecka 3 i Digitala skollyftet) om att varje nod bidrar till kunskap (som jag också skrev om i ett tidigare inlägg) och att jag faktiskt använde mig av den tanken när jag formgav min B-uppsats för IKT B.

Jag tror inte att jag tagit del av det nod-prat Jonas pratade om när jag ritade bilderna till den webbtidning som var den form som B-uppsatsen skulle skapas i. I alla fall inte medvetet. Kul att tankar och bilder verkar kunna uppstå parallellt...

Här är länk till min B-uppsats.


Contact Form 7 och digitalt lärande

Nu har jag lärt mig infoga ett skräddarsytt kontaktformulär på en av våra Wordpressbloggar. Jag tog hjälp av superpedagogen YouTube. Där hittade jag nedanstående klipp som hjälpte mig att komma igång. Det som först såg ut som rena grekiskan med html-kod och obegripbara fält blev ett riktigt användbart och flexibelt verktyg.

Jag har jobbat med att fila på vår webbplats för vårt bloggprojekt Slöjdstafetten, ett projekt inspirerat av bloggen Nalleresan. Snart har vi våra pinnar redo för avfärd :)

Detta att jag kan sitta hemma och söka information kring något jag inte kan något om och få en kille i Boston som förklarar för mig och visar mig hur jag kan komma igång, visst är det coolt! Jag har använt det här sättet att lära ganska länge nu så att jag nästan börjar ta det för självklart. Digitala skollyftet och diskussionerna där kring lärande i digitala miljöer har fått mig att titta på det lite utifrån och får mig att vilja reflektera över fenomenet för att hitta ledtrådar till vidareutveckling.

Jag tror att vi i skolan bara använder en liten, liten del av nätets potential för lärande. För att kunna ta utvecklande steg tror jag att det behövs lite metakognition. Hur lär jag mig när jag lär på nätet? Varför väljer jag de YouTube-klipp jag väljer? Hur tänker eleverna kring lärande och nätet?


måndag 18 november 2013

Varje nod bidrar med kunskap

Jag deltar i Digitala skollyftet. I etiketten digiskol kan ni se alla mina inlägg som har med det Digitala skollyftet att göra.

Digitala skollyftets tredje aktivitet var en Google Hangout med Jonas Bäckelin. Jonas pratade om det nätbaserade lärandet och connectivismen där varje nod i nätverket bidrar till att skapa kunskap, varje individ som deltar bidrar till det gemensamma kunskapandet. Jonas och de gäster som var med i Hang-outen pratade om hur kunskap skapas i denna typ av larande miljö. Hur skiljer det sig från lärande i ett traditionellt klassrum? Vilka olika "lär-steg" kan man se i en MOOC? och Hur kan en personlig lärmiljö, en digital yta där individen reflekterar och samlar sitt lärande, kopplas samman med ett lärnätverk, det vill säga ett nätverk där kursdeltagarna kan mötas och "kunskapa" tillsammans? Jonas pratade om att det är just när kursdeltagare möts och kan dela tankar som det utökade lärandet kan komma till stånd.

Avslutningsvis pratade Jonas om Modzilla Open Badges. Open Badges är typ scoutmärken som kan ges för någon form av prestation eller utveckling. Systemet med Open Badges är i en utvecklingsfas. Det känns spännande ur ett lärperspektiv och öppnar för många frågor. Skulle denna typ av digitala märken kunna valideras och knytas till kursplaner och matriser? Skulle de kunna ersätta eller komplettera betyg? Kan användandet öppna upp för att elever från olika delar av Sverige går samma kurs men befinner sig på geografiskt vitt skilda platser? Kanske man kan ha elever från olika delar av världen som bidrar med lärande i samma kurs? Skulle man genom MOOC och Open Badges kunna nå elever som skolan annars inte når, till exempel våra drop-out-elever? Vad är det för färdigheter som krävs för att delta i den typen av undervisning?

I mitt inlägg om mitt personliga mål för Digitala skollyftet skrev jag om mina tankar om att delta i två olika MOOC:ar parallellt för att jämföra och lära mig kring MOOC som pedagogiskt redskap. Idag har jag gjort ännu en bit av MOOC:en Bedömning och betyg och när jag tittade på filmklippen, reflekterade på forumtråd och skrev egna reflektioner slog det mig att denna blandning av olika media på flera sätt överträffar traditionella universitetsstudier. Kursarrangörerna har gjort ett urval och valt ut sektioner av föreläsningar som precis berör det ämnesområde kursen handlar om. Jag kan delta vilken tid jag själv önskar, jag kan pausa för att hinna anteckna eller reflektera och jag kan spola tillbaka om jag vill höra något igen. Det kan jag inte göra när jag sitter i en föreläsningssal och lyssnar.

Den största vinsten med det nätbaserade lärandet tycker jag nog ändå är möjligheten till en förskjutning av vem som lär ut och vem som lär. MOOC:en möjliggör ett lärande där lärandet skapas i nätverket. Varje nod i nätverket bidrar med att skapa kunskap och kunskap är något man skapar tillsammans. Det känns som en lärandestrategi som rimmar bra med hur kunskap beter sig i vårt digitala samhälle idag.


måndag 11 november 2013

Kalenderutmaning

Jag älskar adventskalendrar. Det är något barnsligt förtjusande över att få öppna lucka efter lucka och få små överraskningar eller meddelanden.

I år ordnar vi en digital adventskalender som ett samarbete mellan alla klasser på skolan. Det blir ett sätt att samarbeta och synliggöra att vi är en skola med förskoleklass upp till årskurs 5. Vårt upplägg är att årskurserna får 2-3 uppdrag var. Vi har valt att låta klasserna antingen göra matematikkluringar eller DIY-tips.

Jag hjälpte klass 5A när de skulle skapa sina matematikkluringar. De fick i uppdrag att skapa dem i Storybird. Storybird är ett av de IT-mål som eleverna i femman har haft sedan i våras och bara just blivit klara med. Det har varit ett mycket långdraget projekt som jag skrivit om här tidigare. Kul, men omotiverat långdraget. Trots att jag själv kan känna mig lite less på verktyget, bestämde jag mig för att låta eleverna skapa sina matematikkluringar i just Storybird. Jag var nyfiken på att se om de skulle kunna göra det snabbare nu när de fick en andra chans. Jag formulerade utmaningen på bloggen och visade ett exempel och så fick de köra igång två och två. Varje par fick ett räknesätt tilldelat sig som kluringen måste innefatta, men annars fria händer.

Döm om min förvåning när samtliga 13 par blev halt klara med sina matematik-kluring-berättelser på 40 minuters lektion. Riktigt bra blev berättelserna också. Eleverna fick verkligen klura på räknesättet, titta på illustrationerna och försöka få till en text så att det skulle stämma. Samtliga kluringar kommer att finnas under lucka 9. Jag återkommer med länk till kalendern.

Jag ser fram emot att se vad de andra klasserna kommer att skapa till sina luckor.

Blir du sugen på att skapa en liknande kalender till din skola eller tillsammans med din elevgrupp? Här är en länk till den information som jag använt mig av. Använd gärna och gör om så att det passar er! Skriv gärna en kommentar till detta inlägg och berätta om ert kalenderprojekt och länka gärna även länken till kalendern när ni byggt den klart. Ett tips är att skapa kalendern genom Webbstjärnan. På så vis kan ni få en snygg .se-adress och dessutom vara med och tävla om chansen att vinna 20 000 kronor :)

Här är mitt matematikkluringexempel:

MItt personliga kursmål i Digitala skollyftet

Fast jag egentligen skulle arbeta med min metall-hemtenta och inte hade riktigt tid att vara nyfiken på annat, kunde jag inte låta bli att registrera mig på MOOC:en Bedömning och betyg som ges på Lifelong Learning Web, ett samarbete mellan Karlstads universitet, Högskolan i Lillehammer och Skolverket. Jag registrerade mig och startade.

Det var inlägget "Svensk MOOC-inspirerad webbkurs om bedömning"  i Omvärldsbloggen som tipsade mig om kursen och introducerade begreppet MOOC för mig. I inlägget tipsade även Stefan Pålsson om Digitala skollyftet som skulle starta om någon vecka. Även den MOOC:en kändes väldigt lockande. I min tjänst som IT-didaktiker i kommunen ingår att jag ska omvärldsbevaka och det här fenomenet kände jag var en spännande bevakning att göra. Jag anmälde mig även till Digitala skollyftet.

Som kursmål vill jag ha att undersöka möjligheterna med MOOC. Genom att gå både kursen Bedömning och betyg och Digitala skollyftet parallellt vill jag jämföra och försöka lyfta fram styrkor och kanske även eventuella svagheter från de två olika typerna av MOOC:arna. 
Jag har klurat mycket på hur nätet kan användas som pedagogisk arena och lärande. Den senaste tiden har jag grubblat över hur en utveckling av integrering av IT i undervisningen kan få genomslag på en skola och hur den kan bli långsiktig och bred. Jag skriver om det i ett tidigare inlägg. En lösning jag kom på var att göra som jag ibland gör med eleverna, nämligen att flippa undervisningen. En MOOC är på många sätt en flippad undervisning och det är därför jag tycker att fenomenet är så intressant att undersöka närmare.

Det återstår att se om jag kommer att hinna med att följa båda kurserna. Målet är att göra detta inom min arbetstid tillsammans med min lärarlyftkurs i slöjd och allt annat. Vi får se hur det går :)

Ett litet bonus-mål tar jag mig an, lite motvilligt, och det är att ge Twitter en ny chans. Vi får se om jag kan upptäcka tjusningen.

Jag skulle tycka att det var väldigt roligt och givande om någon annan i det Digitala lärarlyftet vill undersöka detta tillsammans med mig. Hör gärna av er till exempel genom en kommentar på det här inlägget.

Här nedan uttalar sig docent och forskare KTH, Stefan Hrastinski, om trender inom nätbaserat lärande.

Inspiration

Efter att ha lämnat in min hemtenta i metall för lärarlyftkursen i slöjd som jag går, sprutar jag  nu ut en återhållen ström av inlägg.

Digitala skollyftet består av frivilliga aktiviteter (inspirationer) och frivilliga uppgifter fördelade på tio veckor. Det är fri fart, men jag anar att det kommer att vara en viss poäng med att följa kursen veckovis eftersom man då kan ta del av till exempel livechattar. Jag har tagit del av de två första inspirationerna. Det första var Anne-Marie Körling som i en introduktion till kursen talade om det utvidgade kollegiet. Inspirationen hade hög igenkänningsfaktor och gav ett positivt anslag till nätets möjligheter för pedagoger att dela, lära och utvecklas tillsammans.

Den andra inspiratören var Dave Cormier som tillsammans med Gunnel Thydell, Sara Mörtsell och Per Falk samtalade om MOOC:s möjligheter för kollaborativt lärande.

Dave började med att säga:
"...learning more from interacting in an unstructed way with this people that I met from all over the world than I ever did from any kind of structed educational process."
Han pratar om sina lärerfarenheter från MOOC:ar och andra lärsammanhang på nätet.

Vad kan nätet erbjuda för modern pedagogik? På vilket sätt kan nätet förändra lärandet? Eller, handlar det inte om någon förändring, är det bara att vi lär på samma sätt, men med andra verktyg?
Vad krävs för att starta en MOOC? Hur påverkar det kursen att den är frivillig? Hur kan man hantera det enorma flöde av tankar, idéer och kursdeltagare som kommer med en MOOC? Hur kan man lära sig att sovra, förhålla sig?
Det här var tankar som luftades under den lite dryga timmens "hangout". En del svar gavs, men många frågor blev just bara frågor som fick sätta igång tankar hos oss som lyssnade.

Mot slutet pratade Dave om behovet av feedback och han tog upp att de i Kanada såg en tendens till att pedagogbloggar fick allt färre kommentarer.  Det är en tendens jag tycker mig kunna se även här i Sverige. Jag vet inte om det beror på att folk är ovana att kommentera, om de är blyga eller om det kan vara att det numera är så mycket lättare att gilla, retweeta och kortkommentera på ett inlägg på Facebook eller Twitter och att man föredrar det snabba och enkla framför det lite mer krångliga och mer krävande i att kommentera på en blogg.
Jag kan tycka att det är lite synd och jag kan tycka att vi pedagoger skulle kunna göra både ock. Både snabbkommentera och klicka på gilla-knappen och ta oss tid till att reflektera lite mer på djupet i varandras blogginlägg, hjälpa varandra att utveckla tankarna. Jag tror att det skulle ge oss alla mycket. Kanske det Digitala skollyftet kan ge kommenteringen på pedagogbloggar i Sverige ett uppsving?



Digitala skollyftet

Jag har bestämt mig för att delta i MOOC:en Digitala skollyftet. Det här inlägget är min första uppgift som består i en kort presentation om vem jag är och var jag finns på nätet.

Jag är en IT-nyfiken pedagog från Uppsala som bara älskar nätets möjligheter att
- synliggöra och utveckla kunskaper, förmågor och frågor,
- öppna skolans dörrar för omvärlden och ge röst åt elever som annars inte syns och hörs så mycket i vårt samhälle, och
- ge oss pedagoger nya forum för att dela, diskutera och mötas.

Jag har arbetat som lärare (1-7 sv-so, bild)  i drygt 15 år. För cirka 1,5 år sedan valde jag att lämna mina ämnen och ta mig an ett nytt skolämne, nämligen slöjd. Jag arbetar nu 50% som trä- och metallslöjdlärare, 20% som IT-pedagog på skolan + läsa lärarlyftet II för att få min slöjdlärarkompetens och 30% som IT-didaktiker i kommunen med uppgift att bland annat handleda i PIM.

För mig har blogg blivit ett ovärderligt verktyg för egna reflektioner och som plattform för undervisning.
Jag har igång ett stort antal olika slags bloggar och delar här med mig av de jag har mest aktiva.

I love IT (denna): här pedagogbloggar jag om mina erfarenheter av IT och pedagogik. Det får bli den som jag anmäler till Digitala skollyftets flöde
Slöjdpedagogen: där bloggar jag om mina nya erfarenheter som slöjdlärare
Slöjdsalarna på Växthuset: dokumentation och lärplattform för slöjden på Växthuset
Växthusets 02:or: årskurs 5:s skolblogg som jag hjälper dem med

Jag har deltagit i Webbstjärnan i fyra år och är Webbstjärneambassadör. Förra året vann vi pris för bästa klassblogg med bloggen Slöjdsalarna!

Jag deltar i flera pedagogiska Facebook-grupper, till exempel Nationellt resurscentrum för slöjdämnet, IKT-pedagoger, The Big 5 och naturligtvis nu även Skollyftet.

Jag är en storsamlare av länkar av olika slag, många slöjdrelaterade, men även IT-pedagog-relaterade, på Pinterest. Här är en länk till mina Pinterestanslagstavlor.

Twitter har jag inte riktigt fastnat för. Jag har försökt, men antingen har jag inte kommit på det ännu, eller så passar det helt enkelt inte mig. Kanske kan jag genom Digitala skollyftet ge det en ny chans... Mitt Twitteralias är @EJagell.

fredag 8 november 2013

Jag gästbloggar på Webbstjärnan!

Jag är Webbstjärneambassadör. Det innebär att jag, med bakgrund i att jag deltagit i Webbstjärnan flera år
och har erfarenhet av att arbeta med blogg i undervisningen, håller i utbildningstillfällen för hur man kan komma igång med en Wordpress-sida i skolan.

Just nu har Webbstjärnan en temaserie där Webbstjärneambassadörer tipsar. Här är mitt gästinlägg.

torsdag 31 oktober 2013

Operainspiration från YouTube

Så här kan det gå när barn hänger mycket på YouTube.



Ursäkta reklamen...

Design för delaktigt lärande

Ur hundra lösa spännande trådar skulle vi fånga något greppbart och väva ihop till en intressant föreläsning på temat ”Design för delaktigt lärande med digitala verktyg”. Långa samtal kring vad lärande är och viken roll digitala hjälpmedel kan ha för delaktighet blev redskapet för att mejsla fram den föreläsning vi höll i måndags.

Jag fick i böjande av sommaren frågan om jag skulle vilja föreläsa på Reggio Emilia institutets skolkonferens i Stockholm tillsammans med en av de lärare, Måns Hansson, som jag hade på lärarlyftkursen IKT och lärande (läsåret 2010-2011). Min roll skulle vara att bidra med exempel från hur jag arbetar med eleverna och digitala verktyg.
Jag tyckte att det lät spännande och tackade ja.

Det har varit en spännande och stundvis ganska utmanande process att titta på sin egen lärargärning och försöka få fatt på exempel som synliggör föreläsningens ämne: design för delaktigt lärande.
Vad vill jag visa? Vad är intressant för andra att ta del av? Vad passar till föreläsningens ämne? Vad passar ihop med min kompanjons delar? Vad är det jag har gjort egentligen och är det värt att visa?

Jag kan rekommendera alla att utsätta sig för den här processen om ni får chansen. Det har varit otroligt nyttigt att rannsaka det jag gör och har gjort som lärare de senaste åren. Genom att jag sedan 2010 har pedagogbloggat om stora delar av vad jag gjort tillsammans med eleverna har jag mycket väl dokumenterat. Det jag fått göra nu är att sålla, sortera och tydliggöra.

Det blev en riktigt bra föreläsning. Vi blev båda riktigt nöjda med hur det gick och med hur det landade hos publiken. Det här skulle jag kunna tänka mig att göra om.

Jag är också glad över att jag fick möjlighet att ta del av konferensens sista talare, Behrang Miri, som föreläste kring interkultur och transkultur. Han är en fantastiskt entusiasmerande talare som på ett snyggt sätt blanda stå upp med rapp och allvar kring brännande viktiga frågor.

tisdag 29 oktober 2013

Kris och utveckling

Tre elever från årskurs 3 var våra inbjudna
App-experter på dagens IT-fortbildning.
Det är en tanke som har legat och gnagt i mig nu några veckor. En lång kö på andra blogginlägg som jag vill skriva ligger egentligen före, men jag känner att jag behöver få detta på pränt. Jag behöver skriva och reda ut mina tankar.

Som IT-pedagog på min skola har jag som en av mina uppgifter att vara delaktig i att skriva vår IT-plan. Vi har haft en treårig plan som löpte ut i juni. Vi har utvärderat hur väl vi lyckats med den gamla planen och har väl fått hyfsade resultat. Vi har startat arbetet med att författa en ny plan och vi har valt att den här höstterminen får vara en summera-och-författa-ny-plan-termin. Så långt känns allt bra.

När jag skulle synliggöra vårt nuläge inför författandet av den nya planen upptäckte jag att vi den här terminen gått bakåt i vår IT-utveckling. Ett starkt önskemål från flera i personalen på att minska på mötestiden ledde till att vi den här terminen inte längre har regelbunden IT-fortbildning som vi tidigare haft. Det var inte mitt önskemål att dra ner på fortbildningstiden och man kan tänka olika kring möteskalendarium, lyhördhet och ledningens ansvar för och styrning mot utvecklingsmål. Hur som helst, står vi här nu med ett nuläge där vi backat i användandes av IT i undervisningen och backat i elevernas delaktighet genom blogg-arbete.
Jag var inte direkt glad när jag, vid höstterminens start, upptäckte att det i kalendariet fattades tid för regelbunden IT-fortbildningstid och att det inte var planerat för hur fritids och förskoleklass skulle kunna vara delaktiga i IT-utvecklingen. När jag inte fick gensvar för mina protester försökte jag intala mig att det nog skulle kunna gå bra ändå eftersom vi lagt en så bra grund och eftersom flera av pedagogerna kommit igång så bra med sina bloggprojekt.
Nu, mitt i terminen, med facit i hand, kan jag konstatera att det inte gått riktigt så bra. Pedagogerna har inte haft det egna driv jag hoppats på när det gäller IT i undervisningen. Visst jobbar en del med datorer till viss del, men det är sparsamt. Det finns alltför många andra faktorer som tränger sig före i den långa prioriteringslistan som pedagogerna har. Förra terminen hade vi fem aktiva/semi-aktiva bloggar och en på G. Nu har vi två.
"Vi har andra områden vi behöver utveckla!", "Jag måste prioritera elevvården!", "Jag kan redan det där!", "Jag kan inte det där!", "Behöver jag vara med på det här?". Jag vet att det är sådant som sägs.

"Kris och utveckling", sa en kollega till mig idag och visst ligger det något i det. Ur kris och tillbakagång föds idéer för utveckling. Min hjärna spinner på högvarv för att hitta en lösning. Ersättningen för den regelbundna IT-fortbildningen vi tidigare haft är att jag hade ett kortare pass på eftermiddagstid förra veckan och förmiddagen av studiedagen idag. För mig är det först här när vi möts som jag kan börja se mönster. I mötet med kollegor i IT-pedagogiskt fokus får jag pusselbitar och jag tror att jag börjar ana en väg...

Mina kollegor vill utvecklas i sitt arbete med IT i undervisningen.
Mina kollegor vill lära sig mer om IT i undervisningen.
Mina kollegor vill ägna mer tid åt att testa själv och testa med eleverna.
De upplever dock inte att de har den tiden. Eller kanske, de upplever inte att de kan prioritera den tiden det krävs.
På grund av olika (olyckliga, kan jag tycka) prioriteringar i strukturen i fortbildningen har olika grupper i personalen hamnat på efterkälken när det gäller IT-utveckling och istället för en enad grupp med samma grundkunskaper och samma mål, står jag nu som IT-pedagog med uppgift att utveckla, med en splittrad grupp med ojämn kunskapsnivå, ostadig IT-utvecklings-ambitionsnivå och osynkad målbild. Var grunden vi byggt så ostadig? Hur går man vidare från detta?

En idé jag fick idag när tanken kring detta gnagde på inom mig var att den här situationen egentligen inte är så olik den situation vi många gånger har i våra undervisningsgrupper. Grupper är ofta splittrade fulla med elever med olika behov, olika driv och olika målbilder. Kanske jag skulle ta och prova några undervisningsknep jag kör med eleverna...

Jag tänker att jag skulle kunna ta och flippa IT-fortbildningen. Jag har av nyfikenhet hoppat på två MOOC  där en stor del av undervisningen består av kortare filmer. Det är ett spännande undervisningsgrepp.

Tänk om jag skulle spela in mina IT-fortbildningsgenomgångar
så att var och en kan ta till sig dem när det bäst passar dem,
så att de som redan kan kan snabb-spola och de som är osäkra kan pausa, spela tillbaka och se igen,
så att de som varit sjuka eller kommit nya kan titta ikapp,
så att vi på den dyrbara, korta tiden vi verkligen möts fysiskt för IT-fortbildning kan ägna oss åt att samtala och testa tillsammans.

Det kan vara värt ett försök.

fredag 11 oktober 2013

Att fånga en problemlösning

Det pågår problemlösning i varje klassrum varje dag. Fantastiska små (eller stora) episoder av samarbete, samtal och innovation. Vi lärare ser det här. Vi observerar eller deltar själva. Många gånger fascineras och förundras vi över smarta och kluriga lösningsförslag som eleverna kommer med. Det är dock sällan som vi hinner, lyckas eller kan fånga de här episoderna på bild eller film.

Jag har just införskaffat en iPod Touch 5 för mina VFU-pengar och den här iPoden bär jag med mig överallt när jag undervisar. En iPod är, kan man säga, som en mini-mini iPad eller som en iPhone, men utan ringfunktionen. Jag har köpt iPoden för att underlätta dokumentationen i mitt arbete och för att kunna fånga just sådana här fantastiska episoder av problemlösning. På vår slöjdblogg och i min slöjdpedagogblogg skriver jag om exempel på just problemlösning där jag lyckats vara där just när diskussionen var igång och lyckades fånga det på bild.

Vad skulle hända om vi skulle börja synliggöra vad vi gör i våra klassrum genom digitala hjälpmedel och dela det på nätet än mer än vad vi gör idag? Vad skulle hända om vi skulle skulle sätta agendan för vilken bild av skolan som synliggörs? Vad skulle du visa?


Någon som sitter bredvid

Den här veckan var det den andra femmans tur att ha IT-lektion och vi använde samma koncept som jag skrev om i förra inlägget, nämligen att elever som redan klarat målen fick vara hjälpare åt specifika elever som ännu inte nått målen.

Förra lektionen i den här gruppen upplevde jag som ganska rörig. Då fick en grupp elever vara hjälpare åt en grupp som behövde hjälp. Jag kan förstå så här i efterhand att det finns potential för att det ska bli rörigt om elever ska gå runt till olika och att de som behöver hjälp ska behöva söka efter den som ska hjälpa. Nu, med specifika hjälpare som kunde sitta kvar bredvid var det ett helt annat lugn och fokus i arbetet.

"Jag behöver någon som sitter bredvid", kommer jag så starkt ihåg att en kollega till mig sa när jag i min IKT B-uppsats ställde frågan om vad hon skulle behöva för att börja pedagogblogga. Om det är så för oss pedagoger, så är det nog även så för många av eleverna. Det känns bra att ha någon som kan som sitter bredvid när man lär sig någon nytt. Kanske jag inte behöver hjälp hela tiden, men jag vet att jag har någon där, bredvid mig, som kan hjälpa om det skulle behövas. Då kan jag utvecklas. Då kan jag lära nytt.

måndag 7 oktober 2013

Lyckan att lyckas hjälpa


Ännu en lektion tag jag hjälp av mina IT-hjälpare som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Nu har alltfler blivit klara med sina mål så den här gången valde jag att para ihop en hjälpare med en som behövde lite eller mycket hjälp med sina mål. Detta sätt, att varje hjälpare hade en specifik klasskompis att hjälpa, var ännu mer lyckat än det sätt som vi gjorde förra tillfället, nämligen att några hjälpare fick i uppdrag att hjälpa en grupp. Nu, med en-till-en-upplägget, blev det ett stort fokus för paren i arbetet. Hjälparna blev kvar hos de som behövde hjälp och det blev ett större lugn. Många fick mycket gjort.


Vi avslutade med att jag bad några hjälpare berätta en sak som varit svårt med att vara hjälpare och en sak som varit bra. Det som var svårt var att det ibland var svårt att förklara, men att det var kul när man märkte att man lyckats, sa en hjälpare. Flera av hjälparna tyckte att det som varit bra var att det varit roligt att hjälpa och att det var kul att få visa någon annan något man kan. En hjälpare tyckte att det var en kul utmaning att ha lyckats hjälpa sin klasskompis att hinna klart sina mål. Både eleven som behövde hjälp var nöjd och hjälparen.

En morot i arbetet den här lektionen var att de par som blivit klara med målen skulle få arbeta med femmornas nya länksida. I årskurs fyra hjälpte eleverna till att samla ihop bra länkar. Nu har jag lagt in länkar i en länksida på femmornas blogg. Här är en länk till den påbörjade länksidan.


onsdag 25 september 2013

Framtidens konferens?

Två dagar, fyra salar, fyra spår, förskoleklass till gymnasiet, skolledare och kommunstrateger. Hur ska man få det intressant?  Var ska nivån läggas? Hur ska man kunna möta behovet av grundläggande kom-igång-inspiration för osäkra digitala nybörjare och fördjupande problematisering kring IT och pedagogik? Lyckas man med det på konferensen Framtidens läromedel i Uppsala?

Efter första dagen kände jag mig ytterst osäker på om man lyckats. Kanske hade jag valt nitlotterna i min kryssning bland föreläsningarna som erbjöds. Jag känner inte att jag fick mig något till livs som gav mig ny inspiration och nya infallsvinklar. Konferensen var under gårdagen spretig och kvalitén på talarna var mycket ojämn. En ambition har varit, vad jag förstår, att försöka hitta nya talare som inte figurerat på alla andra IT-pedagogik-konferenserna. Det borde inte vara svårt att hitta talare på temat Framtidens läromedel. Jag vet att det finns fullt med duktiga pedagoger och forskare därute som arbetar med Framtidens läromedel, det vill säga arbetar med att utmana, utveckla och utforska vad lärande är med hjälp av innovativa hjälpmedel och arbetssätt. Jag hade velat höra mer från pedagoger och forskare som har den ingången. 

Idag, dag två av konferensen, har jag en helt annan upplevelse. Idag har jag fått ett flertal intressanta nya infallsvinklar genom duktiga talare. 
I morse hörde jag till exempel på Annika Halld'n Albrecht, lärare på Skarpängsskolan i Täby kommun, som talade på temat "Mitt i den digitala evolutionen". Det handla om lärarens perspektiv på vad som krävs för att ta in de nya möjligheterna i lärande med digitala verktyg. Annika hade en friskt positiv ingång i sin presentation och förmedlade möjligheter och framtidstro. 

Jag blev fascinerad över Ola Victorsson och hans pass med temat "Förändrad lärarroll - zappa läran mellan digitala och analoga rum". Ola hade ett närmast poetiskt sätt att tala och serverade många filosofiska frågor till publiken. Även om några av hans tankegångar var på gränsen till för öppna för att vi i publiken skulle kunna knyta ihop dem och även om han helt tappade greppet om tiden, gillar jag verkligen hans presentation. Jag tycker att kändes intressant att möta ett lite annorlunda språk i det pedagogiska sammanhanget. Språket balanserade på en tråd mellan att vara abstrakt och verklighetsnära och i den här balansgången lyckades Ola fånga min nyfikenhet och han lyckades väcka tankar hos mig som jag tror kommer att ligga kvar och nöta på det där pedagogiskt hälsosamma sättet som leder till utveckling. 
Om jag är trygg med det analoga rummet känner jag mig då tryggare i det digitala? Gapet mellan det analoga och det digitala, vad vinner vi på att täppa till det? Vem har huvudrollen i att arbeta med gapet mellan det analoga och digitala, är det vi i skolan? När är vi samupptäcksresande?

Längst upp till vänster: barn från förskolan Väpnaren på besök i Vård & bildnings monter,
längst upp till höger: Annika Halld'n Albrecht pratar om framgångsfaktorer,
längst ner: utsikten från damtoaletten på UKK.
Jag fick bra input från föreläsningar under dag två, men jag funderar ändå över om inte den här formen av konferensen börjar bli lite utagerad. Personligen känner jag att det här konceptet med föreläsningar, utställare och debatt inte ger mig så mycket. Vad är det då jag efterfrågar av en konferens? Vilka nya grepp vill jag se? Vad saknas? 
Det är svårt att säga, men kanske är det möten, möten med andra pedagoger och IT-pedagoger. Kanske skulle man kunna designa en konferens som till större del inbjuder till och ger utrymme för möten där man delar erfarenheter och idéer. Kanske är det ett så kallat Teach meet jag ska åka på nästa gång istället för en konferens...

fredag 13 september 2013

IT-hjälpare

Förra veckan blev min IT-lektion med 5A nästan helt tillintetgjord på grund av uppkopplingsproblem. Vi ägnade 25 minuter av vår 50 minuters lektion åt att försöka logga in på skolans nätverk. Vi kunde inte komma in på någon av de 14 datorer vi skulle använda. Man står där med 27 förväntansfulla och ivriga elever som man just peppat igång inför arbetspasset och så kommer man inte in på nätverket, det är ett sådant drygt bakslag. När vi 30 minuter in på lektionen fick konstatera att vi faktiskt inte skulle komma in på någon av elevdatorerna styrde jag om lektionen och vi kunde ägna de sista 20 minuterna åt att gemensamt skriva en kvalitativ kommentar på bloggen. Det blev, trots allt, en bra och givande repetition av ett av de IT-mål vi hade under vårterminen.   

Den här veckan var det 5B:s tur att ha IT-lektion. Den här gången fungerade inloggningarna och vi kunde genomföra lektionen som planerat. Målet med lektionen var att ge tid till att göra klart IT-målen från vårterminen. I våras hamnade vi i det klassiska brist-på-tid-på-grund-av-alla-roliga-special-aktiviteter-dilemmat och när flera inplanerade IT-pass uteblev var det få som hade möjlighet att nå målen. Tillsammans med klasslärarna bestämde vi oss för att ge eleverna tid för att nå målen nu i början av höstterminen. 

Vi har fortfarande väldigt blygt med IT-verktyg hos oss på Växthuset. Den datavagn med 14 bärbara datorer delas av åtta klasser. Det innebär att alla elever inte kan arbeta själv med sina IT-mål på en lektion. För att få den här göra-klart-lektionen att fungera bestämde jag mig för att ta hjälp av eleverna. Jag utsåg ett 10-tal hjälpare bland de elever i varje klass som lyckats bra med målen. I ett brev där jag berömde hur bra de lyckats med målen beskrev jag vilken hjälp jag önskade och bad om deras hjälp. Breven fick de innan IT-lektionen så att de skulle hinna läsa och ta till sig uppdragen i lugn och ro. 
Vid den misslycka lektionen förra veckan i 5A var det just hjälparna som var allra mest besvikna. Besvikna över att inte fått ta sig an sitt uppdrag. 
De leenden och den blick av entusiasm jag fick från de fantastiska hjälpare jag hade på lektionen igår var oslagbar. Hjälparna hade i uppdrag att hjälpa och stötta de klasskompisar som ännu inte nått målen. Detta gjorde de med stor bravur och hjälpen togs emot tacksamt. Jag kan säga att jag hade aldrig klarat av att hålla den lektionen själv och eleverna hade aldrig kommit så långt i att nå målen om jag inte haft mina hjälpare. Det suveräna i kråksången är att jag är övertygad om att även hjälparna själva har vunnit mycket på den här designen av lektionen. Hjälparna har fått repetera de mål de varit hjälpare i genom att just hjälpa. När vi hjälper ställs kunskapen ofta på sin spets. Vi tvingas sätta ord på görandet och formulera kunskapen så att mottagaren förstår. När lärandet blir kommunikation förstärks och fördjupas kunskapen. Förutom denna vinst fick hjälparna träna sig i ledarskap och deras självförtroende stärktes.    

   

torsdag 29 augusti 2013

Nominerad till Guldäpplet!

Härligt hedrad känner jag mig!


Här är hela listan på de nominerade. Vi är ganska många. Tänk vad bra att det finns så många runt om i Sverige som plogar och röjer väg för nytänk inom IT och pedagogik :)

Förstelärare med fokus på IT

Jag har blivit utsedd till förstelärare. Fokus i mitt uppdrag ska, så här till en start, vara mitt arbete med IT som slöjdlärare, som IT-pedagog på Växthusets skola och som IT-didaktiker i Uppsala kommun. En ämnesplacering behöver man ha om man ska vara förstelärare inom grundskolan i Uppsala kommun. Det hade jag inte tänkt på när jag skickade in min ansökan. Hade jag vetat att det var tanken hade jag nog aldrig sökt eftersom jag just lämnat och slutat undervisa i de ämnen, svenska, SO och bild, som jag har allra mest erfarenhet av. Här kan ni läsa om min vånda över att bli utnämnd som förstelärare i ett ämne jag just börjat undervisa i.

Att vara förstelärare med fokus på IT känns hedrande och roligt. Det tjänsteupplägg jag nu har känns idealiskt. Jag arbetar dels med elever med direkta IT-lektioner och med ett vanligt ämne, slöjd, där jag kan integrera IT och utforska vilka möjligheter IT har för att stärka och utveckla ämnet. Jag arbetar även mot andra pedagoger och skolledare för att inspirera, stötta och driva till nytänk när det gäller IT och pedagogik. Den kombon känns superbra. Jag tror inte att jag skulle vara en lika bra IT-pedagog/didaktiker om jag inte hade förmånen att arbeta direkt med elever regelbundet.

I går hälsades alla vi förstelärare i Uppsala välkomna genom en givande föreläsning med titeln "Effektiv undervisning - synligt lärande i praktiken" av Simon Hjort, doktorand vid Linköpings universitet, forskar om kritiskt tänkande och undervisning.

Den ständigt vandrande föreläsaren.

Rivstart

Så är den nya terminen igång. Jag har rivstartat och redan hunnit med PIM-upptakt med två nya skolor, Webbstjärneworkshop och lansering av en ny webbsida åt kommunen.

Den nya webbplatsen är en resurssida för de som går eller har gått PIM. Tanken hos oss IT-didaktiker i kommunen är dock att sidan på sikt ska kunna utvecklas till något mer. Vi ser att Uppsala skulle behöva en webbplats som kan knyta ihop, samla och inspirera i likhet med Stockholm stads Pedagog Stockholm. Vår sida Lär med IT i Uppsala kan vara en liten start.

Vi firar lanseringen av Lär med IT med lite bubbel och FairTraid-choklad



måndag 1 juli 2013

Träd som pratar

I Vasaparken i Uppsala kan man gå runt och lyssna på träd som berättar om sig själva. Allt du behöver är en smartphone och en qr-läsare (gratisapp). Det är museet Biotopia som bjuder på talande träd som en del av sitt sommarprogram. Träden är riktiga personligheter och har ett mycket varierat sätt att presentera sig. Det Sibiriska lärkträdet använder telefonsvararen och Ormgranen sjuger en rap-låt. Det här är verkligen ett bra exempel på hur man kan använda sig av modern teknik i naturen.


söndag 9 juni 2013

Webbstjärnor på KP-webben

Under prisutdelningen för Webbstjärnan blev vi intervjuade av en reporter från Kamratposten. Här är en länk till artikeln på KP-webben.

Och här är en länk till Slöjdsalarna på Växthuset.

Pedagogisk utveckling genom foto

I början av det här läsåret fick våra pedagoger på Växthuset sätta upp egna IT-mål. Så här på slutet av läsåret har vi tagit tid på våra IT-forum för att utvärdera målen. Flera av fritidspedagogerna har haft som mål att dokumentera verksamheten genom att foto. Vad är det som händer när man börjar titta på sin verksamhet genom kameralinsen? Vad händer med verksamheten? Vad händer med mig som pedagog? Vad händer med eleverna?

Flera av pedagogerna berättade att de hade känt det svårt att börja fota. Flera av pedagogerna  hade till en början haft känslor av att de inte jobbade på riktigt och att de gjorde sig själv frånvarande som pedagog när de fotade. Kan man vara närvarande som pedagog och samtidigt dokumentera verksamheten med kamera?
Det här var frågor som vi förde ett mycket intressant samtal om.

I samtalet kunde vi konstatera att fotandet av verksamheten var något som kunde främja och utveckla verksamheten. När vi fotar startar en process hos oss som pedagoger. Vi tvingar oss själva att se på vår verksamhet lite utifrån. Vi byter perspektiv och kan därigenom se verksamheten på ett nytt sätt. Vad får vi syn på i det nya perspektivet? Syns vår pedagogik? Genom val av vinkel, fototillfälle och motiv gör vi ett urval av vår verksamhet. Varför gör vi just de val vi gör? Vilka foton väljer vi sedan ut att dela med andra? Varför väljer vi just de fotona? Vad säger de om vår verksamhet? Hur kan vi hjälpa varandra att få syn på något som leder till utveckling?

I samtalet pratade vi också om vad vårt fotande förmedlar till barnen. Vad upplever ett barn när vi fotar det de gör? Vi kunde konstatera att de allra flesta barn blir glada och stolta. Fotandet säger att vi tycker att det de gör är viktigt, värt att dokumentera och värt att dela med andra. Barnets arbete lyfts ur sitt sammanhang och in i ett nytt, till exempel i ett blogginlägg, där det synliggörs för många fler, begrundas och beundras.

De flesta pedagoger har svårt att hitta tid och möjlighet till att dokumentera i sin egen verksamhet. En fritidspedagog kunde se att hon lätt kunde fota på lektioner då hon var hjälplärare i en grupp, men att det nästan aldrig blev av när hon själv var ansvarig för en aktivitet eller en verksamhet. Ansvaret uppslukar lätt en som pedagog och möjligheten att ta det där lilla steget utanför själva aktiviteten, ta fram kameran och fota kan kännas svår att få till. Många hinner inte ens tänka tanken innan aktiviteten är slut. Då blir det ofta bilder på färdiga produkter och sällan bilder på processen. Ur pedagogisk utvecklingsvinkel är foton av processen oftast av större intresse än bilder av färdiga produkter. Bilder av processen kan fånga dilemman, val och skeden där lärande har potential att uppstå. Sådana bilder bjuder in till samtal och reflektion som kan leda till att vi utvecklar vårt arbete.

Själv fotar jag massor under mina lektionspass. Jag tror att jag började i liten skala och sedan har det bara blivit en väldigt naturlig del av mitt eget lärande och min reflektion över lärandet. Att jag pedagogbloggar och bloggar med elever har hjälpt till eftersom jag ständigt behöver foton till inlägg på bloggarna.
Mitt tips är att göra just som våra fritidspedagoger på Växthuset, sätt upp personligt IT-mål att du till exempel ska fota ett lektionspass per vecka under en termin eller att du ska fota och göra ett inlägg med foto på klassbloggen per månad. Börja smått och ge utrymme för det att växa. Skynda långsamt och ge dig själv beröm för dina framgångar, även om det är små, små framgångar. Förhandla dig till att ha en egen kamera som du alltid kan ha till hands och som du kan veta att den är laddad när du behöver den.

Jag tror att dokumentation av verksamheten genom till exempel foto kan vara en katalysator till utveckling. När vi fångar ögonblick ur vår verksamhet ger det möjlighet för både egen och gemensam reflektion. När vi tittar på vår egen verksamhet genom kameralinsen får vi möjlighet att se den ur nya vinklar och få syn på spännande utvecklingsmöjligheter.

onsdag 29 maj 2013

Generöst besök på Pedagog Stockholm

Många gånger när jag sökt information om skola och pedagogik har jag hamnat på Pedagog Stockholm. Jag har imponerats av att sidan är omfattande och rik på innehåll samtidigt som innehållet är tydligt och snyggt presenterat. Sidan ger en fin och positiv bild av skolan, en bild som jag kan känna igen mig i och som gör att jag känner mig stolt som lärare och som gör mig inspirerad att vilja upptäcka nytt inom pedagogik. Många gånger är sidan en bjärt kontrast mot tidningar och tv-nyheters rapportering av skolan som genom åren i stort sett varit deprimerande läsning för oss pedagoger.

Jag har saknat något liknande för min kommun - Uppsala. Främst saknar jag en lokal rapportering av aktuella goda exempel på vad som pågår i skolorna. Det är så mycket som händer när vi delar goda exempel. Vi kan inspireras, kontakter kan knytas och vi kan lyftas som pedagoger i vår profession. Ett gott exempel kan ge oss mod att våga prova något nytt. När vi ser att någon annan provat något liknande och vi ser att det kan gå, då kan vi få mod att själva våga prova. Vi vågar prova, vi gör det på vårt sätt, idén utvecklas och på så vis har vi en positiv utvecklingsspiral.

I måndags var jag och en IT-didaktikerkollega på besök hos redaktionen på Pedagog Stockholm. Vi åt lunch tillsammans och sedan fick vi se deras redaktion och fick höra om deras tankar bakom sidan. Redaktionen delade generöst med sig av allt sitt tänk och nu hoppas jag att någon form av Pedagog Uppsala snart kan ta form.

Pedagog Stockholms redaktion består av Eva-Li Littorin, Pelle Mårtenson och
Helena Karlson. Här syns Eva-Li och Pelle tillsammans med min IT-didaktiker-
kollega Camilla Douhan i redaktionens fina hörn-redaktions-rum.

onsdag 22 maj 2013

Segt Storybirdprojekt börjar ta sig

April och maj månad är ingen bra månader för projekt, speciellt inte om man har det på en lektion varannan vecka. Vårt Storybirdprojekt i årskurs 4 har blivit väldigt segt och långdraget. Elever glömmer vad vi höll på med och de glömmer sina lösenord.

Jag är trots allt imponerad av att så många tycker att det är riktigt kul och nu när elever börjar bli klara känns det väldigt roligt.

Konstbilderna i Storybird lockar fram fantasifulla berättelser hos många barn. Kanske att några barn kan bli hämmade av bilderna eftersom det set bilder man vält kanske inte erbjuder bilder som matchar den väg man vill att berättelsen ska ta. De flesta barn hittar dock mer eller mindre bra lösningar om det skulle vara så.

Våra elever har fått arbeta med att bearbeta sina berättelser efter en respons utifrån uppsatta kriterier. Det är fantastiskt att se hur några elever kan lyfta sig och sin berättelse till nya höjder efter responsen.

Isbells berättelse här nedan är ett exempel på en sådan berättelse. Hennes berättelse saknade både mitten och slut första gången hon lämnade in för respons.


onsdag 15 maj 2013

Webbstjärnor!

Våra elever är Webbstjärnor! I tre år har jag skapat bloggar tillsammans med elever och deltagit i Webbstjärnans tävling. Förra året kom vi till final med vår klassblogg V5:or. I år har jag ingen "egen" klass eftersom jag nu arbetar som trä- och metallslöjdlärare samt som IT-pedagog/IT-didaktiker och valde då att skapa en blogg för just slöjdundervisningen. Det blev Slöjdsalarna på Växthuset.

Genom bloggen vill vi synliggöra allt härligt lärande som pågår i våra slöjdsalar. Det är ganska sällan man har möjlighet att titta in i en slöjdsal om man inte själv har slöjd eller är just slöjdlärare. Genom vår blogg kan vi ha non-stop-öppet-hus. Alla är alltid välkomna in för att se var vi arbetar med. Vi hoppas att sidan ska synliggöra lärandet för våra elever, men också inspirera andra.

Hela vår skola är stolta och glada över att fler än vi tyckte att vår blogg var riktigt bra. I år vann vi nämligen pris i kategorin "Bästa klassblogg"!

Här nedan kan ni se prisutdelningen i sin helhet. Om ni vill hoppa fram för att se oss spolar ni fram till 0:49:30.


söndag 5 maj 2013

Dela!

För drygt sju år sedan lade jag in en lektion på webbplatsen Lektion.se. Lektionen heter Julkalender med komplimanger (du behöver logga in på Lektion.se för att ta del av lektionen. Det är gratis att skapa ett konto) och var en beskrivning av en lyckad julkalender en kollega och jag haft tillsammans med våra elever. Julkalendern går ut på att eleverna skriver komplimanger till varandra som sedan sammanställs så att var och en av eleverna får ett kort med komplimanger en dag under advent.

Jag kommer ihåg att jag loggade in ett tag efter att jag skickat in lektionen och förvånades över hur många "tummen upp" den fått. Lektionen har nu blivit nerladdad 52 117 gånger. Om man tänker att i alla fall hälften av de pedagoger som laddat ner lektionen genomfört den i en klass och att en klass är 25 elever så innebär det att 651 462 elever fått någon form av komplimang-kort av sina klasskompisar och förhoppningsvis värmts och stärkts i sitt inre. Det känns kul att ha kunnat inspirera till det genom en uppladdad lektionidé.

Lektion.se hörde av sig för ett par veckor sedan angående att de planerade en intervjuserie om några av de mest populära lektionerna de har. Jag fick maila in svar på några frågor och nu finns min intervju på deras sida.


fredag 3 maj 2013

Samarbeta med Prezi

Idag har jag haft en heldag med Uppsalas grundskole-IT-didaktiker. Vi har bland annat planerat hur vi ska presentera vårt arbete för kommunens rektorer. Vi valde att göra en Prezi. Prezi har jag använt ett flertal gånger, men nu fick jag erfara en ny funktion, nämligen samarbetsmöjligheten. man kan bjuda in samarbetspartners och vara flera som redigerar presentationen samtidigt. När en inbjuden klickar på länken hen fått via mail och loggar in på Prezi dyker en liten hjälmbeklädd figur upp med personens användarnamn. På så vis kan man hålla koll på vad var och en arbetar med.

Det här kan vara riktigt användbart om man i en grupp elever ska bygga en presentation tillsammans.


torsdag 25 april 2013

Dissad på nätet

Med anledning av händelsen i Kumla förra månaden tog vi idag på vårt IT-forum (det forum vi har för fortbildning och utveckling av IT på vår skola och som jag leder) upp ämnet "Dissad på nätet".

Jag valde att först presentera ett paket med "input" bestående av glimtar av tidningsartiklar, flera korta filmklipp samt några korta berättelser från incidenter som inträffat på vår skola.
Därefter fick mina kollegor samtala/diskutera kring några frågeställningar.
Vi avslutade med att sammanfatta gruppernas förslag på hur vi kan arbeta förebyggande.

Vi pratade bland annat om dagens "gilla-behov", det vill säga många människors nutida behov av att få gilla-markeringar. Vad står det för, frågade vi oss. Kan vi i skolan skapa tillfällen och aktiviteter som fyller behovet på andra sätt?

Här är en länk till bildspelet jag använde inklusive länkar.

lördag 20 april 2013

Blogga från iPad

Jag provade att blogga från Bloggerappen i iPad på tåget i torsdags. Appen var användarvänlig, men placeringen av bilderna blev mindre lyckat (se bild). Jag undrar om man kan göra någon inställning så att man kan få bilderna i det format man önskar...

Ps! Jag har rättat till bildstorleken nu.

torsdag 18 april 2013

Storskärm för kommunikation

Vad kan man använda en storskärm, en stor tv-skärm uppsatt för att visa information, till? Vi har den här våren fått en stor, fin skärm i vår entréhall. Till en början rullade där information om lunchmaten, info om möten och lite annan info. Skärmen har en strategisk plats där både elever och pedagoger ser den dagligen.

Snart såg våra femmor möjligheten att ha fotoutställning på skärmen. Vi har nu i några veckor fått förundrats och fascineras av deras skolgårdsfoton ur spännande vinklar.
Nu har dessa foton bytts ut mot några bokpresentationer som fyrorna gjort.

Jag som var lite frågande inför inköpet av en storskärm känner mig nu positivt nyfiken på skärmens möjligheter.


måndag 15 april 2013

Flippa

På BETT-mässan i januari hade min kollega Maja och jag den fantastiska möjligheten att höra Aaron Sams och Jonathan Bergman berätta om det flippade klassrummet. Vi var tyvärr tvungna att gå efter halva tiden för att kunna passa vår buss. Nu hittade jag hela föredraget på YouTube. Man kan se Maja och mig  i bakgrunden ibland och man kan till och med se när vi går.

Jag kan varmt rekommendera er att se hela föredraget. Killarna ställer många intressanta frågor och utmanar oss att våga prova vad det flippade klassrummet kan tillföra oss och vår undervisning.

onsdag 10 april 2013

Finbesök

Vi har fått besök av en nalle. I en formsydd, elegant väska huserar en nalle. Det är en del av Webbstjärnebidraget Nalleresan - en blogg som dokumenterar nallens resa genom Sverige. Nallen är utsänd av 4a och 4b på Sofielundsskolan i Malmö och klasserna vill veta allt vad nallen är med om på sin resa.

Jag introducerade nallen i morse på vår morgonsamling och årskurs 2 nappade direkt på att ta hand om nallen ett par dagar.

måndag 8 april 2013

Poesi i Storybird

Våra fyror arbetar med Storybird-berättelser. Nu när jag besökte Storybird-sidan såg jag att en nyhet är att man också kan skapa poesi i likhet med kylskåpspoesi, det vill säga ord som man pusslar ihop till dikter. I Storybird får man en av de vackra illustrationerna som inspiration för att skapa en dikt. Orden är på engelska, och jag tänker att det nog är ett superbra sätt att leka med det engelska språket för nybörjaren i engelska.  Dikter är på sätt och vis så förlåtande när det gäller grammatik och genom att orden är färdigskrivna kan elevernas ordförråd vidgas. Det här är definitivt något jag vill testa med elever.



måndag 25 mars 2013

Bloggen förändrar undervisningen

Hör en av mina blogg-inspiratörer, Linda Yollis, berätta om hur bloggandet förändrat hennes sätt att undervisa:

fredag 22 mars 2013

Storybird

För två år sedan fick de fyror jag då hade lära några årskurs tvåor webbverktyget Storybird. Nu ska fyrorna få arbeta med verktyget igen. Jag har fått damma av mina Storybirdkunskaper inför starten. Det är ett lätthanterligt verktyg, men det är en del trix och fix med att få elevkonton i ordning och med att själv få kläm på hur det nu var man gjorde.

Storybird bygger på att elever får använda konstnärers och illustratörers bilder och skapa egna berättelser i form av blädderbara och inbäddningsbara webbböcker.

Det finns en hel uppsjö av underbara, roliga, coola och snygga bilder för barnen att välja bland. Bilderna lockar fram fantasin och kreativiteten. I det här skrivuppdraget har eleverna i fyran i uppgift att skapa en berättelse med början, mitten och slut samt att få till en del språkliga finesser. Det är en repetition av områden de arbetat med i svenskan. På elevernas blogg finns en introduktion till uppgiften.

Klassens lärare har varit sjuk så jag har inte haft möjlighet att bolla den gruppindelning jag gjort med henne. Jag lät slumpen avgöra vilken samarbetspartner eleverna fick. Det här är en helfin klass, men liksom i alla klasser finns det elever som går bättre och sämre ihop i samarbete. Det var spännande att se att uppgiften och, kanske speciellt, verktyget var så pass inspirerande att de som fick en lite större utmaning i just samarbetspartnern alldelses glömde bort det när de väl satt igång att arbeta.

Jag valde att låta en person vara "författare" och vara den som hittar på sagan och väljer bilder och den andra vara "sekreterare" och utföra allt datajobb samt vara bollplank och hjälpare till författaren. När ena sagan är klar byter paret roller. Den tydliga rollfördelningen hjälpte också paren att samarbeta bra.

tisdag 19 mars 2013

Upphovsrätt - hinder eller möjlighet?

Idag, på eftermiddagen, ordnade vi en Inspiration-och-kunskaps-träff (ja, vi hade lite svårt att hitta ett bra namn på tillställningen...) för alla som går PIM i grundskolan i Uppsala kommun denna termin.

Deltagarna fick skapa sitt egna program från ett smörgåsbord av kortföreläsningar om bland annat upphovsrätt, iMovie, källkritik och blogg i undervisningen.
Förra terminen hade vi bjudit in en föreläsare från Kolla källan för samma ändamål. De var bra och givande på sätt och vis, men det blev tydligt i deltagarnas utvärdering att det inte var det innehållet de var i mest behov av. Vi valde då att tänka om och kom fram till detta koncept. Den respons jag hann få från deltagarna idag var mycket positivt.

Jag höll i biten om upphosrätt och här är min presentation. Temat för bilderna fick bli vår, något som passade bra denna iskyliga marsdag när snöflingorna singlade ner utanför.