fredag 13 december 2013

Slöjden kan inspirera digitalkunskapen

"Ersätt skolslöjden med sociala medier-kunskap", skriver Internetworlds Jack Werner.

Slöjden är unik med att kombinera hantverkskunnande, miljömedvetenhet och entreprenörskap med estetiska synpunkter och en medveten formgivning som eleven själv varit aktiv i att utforma och genom att eleverna själva jobbar med verktyg och redskap. Samspelet mellan handens arbete, känslan för material och tankens fantasi och kreativitet kan inte ersättas med någon form av digitalkunskap. Digitalkunskap kan komplettera och effektivisera slöjden på samma sätt som digitalkunskap kan komplettera och effektivisera skolans övriga ämnen.

Läs fortsättningen på min slöjdpedagogblogg.


En timme kod

"Om du kan skapa teknologi, kan du förändra världen", säger en av personerna i trailern för Hour of Code nedan.

Patrik Hallberg tipsade på en Padlet i Digitala skollyftets vecka-7-inspiration om Hour of Code. Hour of Code är en webbplats som vill lära ut kod-skapande på ett roligt sätt.



Nu vet jag vad det är som gjort att jag valt att inte fördjupa mig i just kod. Det är återigen mitt behov av att det ska bli estetiskt tilltalande. Jag tycker att det är så otroligt fult och tråkigt att programmera en sköldpadda att gå i 90 graders vinkel eller att skapa kod för rita en grällt röd cirkel. De första stegen i programmering har aldrig tilltalat mig och inspirerat mig att gå vidare. Learn Code (del i Hour of Code) verkar förpacka kodträningen på ett så pass snyggt sätt att jag kanske skulle kunna ge det en chans till...

Kodkunskaper, en demokratisk rättighet?

Jag har just tagit del av Digiskols sjunde inspiration där Karin Nygårds och Terese Raymonds sprudlande presenterade sitt arbete med kod och digitalkunskap. Karin och Terese har skapat en ideell förening som heter Teacher hack med syfte att skapa en plattform och ett nav för lärare som arbetar med verklig digitalkunskap i skolan för att träffas och dela den kunskapen. Fokus i presentationen var Karins och Tereses arbete med att medvetandegöra elever om programmering och kod. Karin och Terese berättar entusiastiskt om projekt med dansprogrammering och kodlektioner.

Själv har jag bara nosat som ytligast på olika programmeringsverktyg för barn och jag klarar hjälpligt att klistra in och modifiera en enkel kod i ett bloggverktyg. Jag måste erkänna att jag tänkt att det där med att programmera är något som vi vanliga dödliga inte behöver bekymra oss över eftersom det kommer alltmer smidiga digitala verktyg där man kan skapa digitalt utan att behöva kunna programmera.
Karin och Terese säger att kunskap om kod är en nödvändighet. I Storbritanniens nya läroplan finns inskrivet att barn ska lära sig programmera vid fem års ålder, vid sju ska de lära sig cad och avancerad produktionsutrustning och i sjuan ska alla barn kunna minst två programmeringsspråk.
Det får mig att tänka att jag kanske har fel... Kanske är kodspråk-kunskaper en demokratisk rättighet i framtiden?

"Behöver jag lära mig det också?" kommer jag på mig att tänka.

Karin pratar i hangouten om att vi alla har olika läggning när det gäller det digitala. Vi har olika styrkor, olika verktyg passar oss olika bra. Jag tänker att vi också har olika styrkor när det gäller kunskapsområden. Den digitala paletten är så otroligt stor och rymmer så många aspekter. Ingen pedagog kan kunna alla bitar. Det är där det kollegiala lärandet kommer in och tanken om att vi bygger kunskap tillsammans. Min smartaste kollega är mitt nätverk som Krista Moroder säger i Learning How To Ask The Right Questions.
Teacher hack har ambitionen att vara en resurs för digitalundervisning. Sidan är under uppbyggnad och jag ser en stor potential. Karin och Terese är grymma i sina idéer om kodkunskap och säkert även vassa i andra områden gällande digitalkunskap. Jag är rätt så kass på kod, men vass i andra områden i digitalkunskap. Andra pedagoger i landet är vassa på andra delar. Teacher hack skulle kunna vara en plats där vi delar och samlar denna vassa kunskap till en supervass resurs för alla att nyttja.

Här är Karin och Tereses brandtal:

Publicera eller inte..?

Jag tog en bild av min kompis... Nu då? Webbstlärnan CC byKolla in Webbstjärnans nya infograf som guide i besluts-kval inför publicering av bild!

Här kan du ladda hem din kopia att använda med dina elever!

onsdag 11 december 2013

Lek mer för att lära!

Wesley Fryer pratar om "Mapping Media", tolv olika verktyg som kan användas av elever och pedagoger för att visa kunskap. Mapping Media finns som en hemsida och som en e-bok som Wesley Fryer har ligger bakom. Jag har bara nosat på hemsidan, men den verkar vara en fantastisk länkresurs för digitala verktyg och filmer/klipp som hör samman med användandet av dessa.

I klippet nedan pratar Wesley bland annat om liknelsen med klassbloggen som ett slags "lim" för att fästa ihop elevers digitala literacy. Han önskar att vi använder och utvecklar fler verktyg och strategier för att göra lärandet med "klistrigt" och transformerbart (ursäkta direktöversättningen) till elevernas långtidsminne.



På sin blogg Moving at the speed of Creativity (är det inte ett underbart bloggnamn!) berättar idag Wesley Fryer, i inlägget Basic, Intermediate and Advanced MinecraftEDU Challenges, om några av sina MincraftEDU-lektionsplaner. Fryer delar frikostigt med sig av länkar till lektionsupplägg, resurssidor och andra tips. Han skriver: "Please use, modify, and share these MinecraftEDU challenge lesson ideas with others, and let me know if you have suggestions for how they could be even better." i sann dela-anda. Visst blir man sugen på att prova att ha lite MineCraft-lektioner? Synd bara att jag blir så yr i huvudet och åksjuk när jag bara tittar på när mina barn spelar Minecraft... Man kanske behöver vänja sig lite långsamt?



måndag 9 december 2013

Makers lever livslångt lärande

"Vi på Ziggy tror inte att internet har gjort oss dumma eller att dagens barn är mer lata än tidigare generationer.
Vi tror inte att teknik gör barn lata, möjligen mer otåliga."
Så säger Darja Isaksson, vd för Ziggy Creative Colony i sitt brandtal för makerkulturen i skolan på Internatdagarna 2013.
"Vi har ett digitalt lager, en digital dimension i vår värld som påverkar allting."
Vi är på väg in i en responsiv verklighet, menar Darja, och de människor som tar den verkligheten, gör den till sin egen och skapar den, de kallar sig för Makers. Makers tror inte att internet fördummar oss eller håller på att förstöra våra liv. Makers förstår vad man kan göra med digital teknik och de skapar, de blir kreativa. Det de inte kan, det lär de sig, för Makers lever livslångt lärande.

Darja vill se Makermål i läroplanen. Jag kan tycka att läroplanen redan nu bjuder på Maker-space-möjligheter. Visst kan det gärna få förtydligas, men jag med mina IT/slöjd-pedagogiska-glasögon kan se massvis med möjligheter för Makerkultur i skolan. "Det entreprenöriella lärande" som för många av oss klingade lite illa i våra pedagogiska öron när nya läroplanen lanserades kan få en vacker och kreativ innebörd om Maker-tanken får inspirera det entreprenöriella.

Kia Höök, professor på Institutionen för Data- och Systemvetenskap vid KTH, propagerade redan 2009 för införandet av det nya skolämnet "Dataslöjd" i skolan. På samma sätt som elever får skapa i textil, metall och trä borde elever få skapa digitalt och till exempel skapa webbsidor, spel och prova på att programmera.

I Storbritannien har man en ny läroplan som säger att barn ska lära sig programmera vid fem års ålder, vid sju ska de lära sig cad och avancerad produktionsutrustning. I sjuan ska alla barn kunna minst två programmeringsspråk.
”Som premiärminister vet jag att denna revolution i undervisningen är avgörande för Storbritanniens framtida välstånd”, säger David Cameron.
David Cameron pratar om konkurrenskraft, men den starkaste anledningen till att släppa fram Maker-rörelsen är att det handlar om delaktighet, menar Darja.
"För när man behärskar ny teknik, då förstår man den, och när man förstår den, då kan man ha åsikter om vad vi faktiskt borde göra med den. Och det behöver vi, fler människor som kan ha sådana åsikter, för allt det vi prata om här det är inte framtiden, det här är saker som händer idag."

fredag 6 december 2013

Jag lär mig lära

Det är dålig ljudkvalitet, kass bildkvalitet, tekniken strular och det är halvkaos i samordning kring vem som ska prata och om vad. Det är långt ifrån en proffsigt redigerad film. Ändå sitter jag kvar och lyssnar. För det handlar mest om att lyssna. Det visuella tillför inte speciellt mycket. Jag sitter kvar och lyssnar. Och tittar. Lyssnar. Pausar. Spolar tillbaka och antecknar. Lyssnar. Det är intressant. Allt är inte intressant, men tillräckligt mycket. Det tillför nya perspektiv. Jag tar nya steg i mina tankebanor. 

Det är inte en proffsigt redigerad film. Det är en hangout. Kanske kan man likna det vid ett samtal vid jobbfikabordet. Ett rätt så informellt snack och bollande av tankar kring ett gemensamt tema. Och jag får vara med där på ett hörn av fikabordet. Lyssnande. 

Hangout är en intressant form av webbforum. I många typer av webbforum tar skribenterna turtagning i sin kommunikation. I hangouten är deltagarna närvarande samtidigt och kan kommunicera kors och tvärs i realtid. Om man har överseende med den ganska kassa bildkvaliten (beror det på kvalitén på webbkameran?) så kompletteras det talade med kroppsspråk, mimik och möjligheten att visa upp saker, något som annars brukar vara det som saknas i webbkommunikation såsom chatt, sms och statusuppdateringar. 
Jag gillar på sätt och vis att man nöjer sig vid kass bild och kasst ljud. Det gör det hela lite opretentiöst. Det får mig att tänka att 'Det här kan ju vem som helst göra'. Även om jag personligen vurmar för de estetisk dimensionerna i lärandesituationer, kan jag tycka att det är lite befriande med enkelheten. 

Det riktigt grymma med hangouten som form är att man kan 'hänga' tillsammans med folk på geografiskt vitt skilda platser. Det gör man visserligen hela tiden i Facebookgrupper och liknande, men hangoutens form med möjlighet till bild och ljud, möjlighet till att bjuda in, direktsända och spela in ger nya dimensioner till webbmöten. 

Ebba Ossianilsson levererade en rad intressanta frågor som till exempel:
Hur använder man kunskapen? Varför lär man sig? Vad fastnar? 
Hur påverkar den digitala vardagen oss? Idag handlar det inte om: Hur kan vi använda den digitala tekniken i lärandet? Den frågan är helt felställd menade Ebba. Istället ska vi ställa frågan: Hur kan vi se på lärandet i en digital vardag?

Emil Jansson, gäst i hangouten, kläckte idén om det Digitala skollyftet junior. En MOOC arrangerad av elever själva för elever själva. Det är en intressant tanke. 
Tanken är i viss del prövad av ett gäng elever i USA som när de kände sig uttråkade och oinspirerade av sin skola bestämde sig för att skapa en egen skola. Projektet kom att kallas The independent Project. Här finns ett YouTube-klipp om projektet. Det handlar om att äga sitt eget lärande. 

I hangouten samtalade deltagarna om 'Learning by design', hur man designar lärandet och hur man skapar lärandearenor. Någon nämnde att detta var ett tänk som skulle behöva komma med i lärarutbildningen.
"Det viktigaste är att lära sig att lära och att behålla lusten till att lära", sa Ebba. 
Jag lär mig lära genom hangout. Det jag sett ger mig lust att undersöka verktyget själv.